Lyckat

Ännu en dag med underbemanning på jobbet. Det blev dock en lösning på den omöjliga underbemanningen efter kaos och ett avlägsnande. Så under resten av dagen var vi bara "lite" underbemannade. För min del betyder det att jag är i princip hjärndöd nu. Men jag hade tur, det hade kunnat vara värre...

Men dagen på jobbet har varit en väldigt lyckad dag. På vägen hem slog den tanken mig, och jag bar med mig ett stort leende hela vägen upp till mitt lilla krypin.

Dagen började med att jag fick träffa en väldigt trevlig kollega, som jag har lyckats "undgå" att jobba med i över ett år - det va jättekul!
Och appropå kollegor, så träffade jag en kollega som jag inte träffat på väldigt länge. Det är jättesynd, för jag gillar verkligen henne - och jag har saknat henne... Men idag levde vi rövare! (om det nu är det som innebär långa samtal om allt det som vi tycker är viktigt i livet. haha!)

Jag har iaf överlevt dagen, och det är inte dåligt - särskilt med tanke på hur mycket jobb jag har varit tvungen att lägga ner...
Vi har gjort två utflykter, varav båda har krävt ständig motivering, avledning och hantering av "miljön". Ibland skulle jag önska att jag var gud och kunde bara flytta på folk, ändra avgångstider och, framför allt, ändra folks inställning till utvecklingsstörda. Diskriminering och fördomar stör mig. Ok, det är någor vi alla måste erkänna för oss själva att vi har... Men, hallå! Man behöver inte överdriva!
= bra att jag är så bra på att motivera
= bra att jag är så omtyckt av min vän som jag fick underhålla idag

Under kvällen hände något historiskt: Jag fick ett förtroende som jag inte fått tidigare under min tid på jobbet. Det tog tid, tålamod och såklart ett visst mått av att vara omtyckt och betrodd. Han litade på mig, inte fullt ut, men tillräckligt - det kändes fint! Jag vet inte om det beror på att jag har varit där tillräckligt länge nu, eller om det är nåt jag gjort/inte gjort. Det enda jag vet är att plötsligt gick det. Jag visste att frågan skulle skapa massa obehag, för oss båda. Men jag stod på mig, tjatade inte, väntade ut - och riskerade all fin kontakt vi i nuläget har. Det här kunde ha gått åt h-vete! Men jag lyckades! =)
= bra att jag vågade och var envis

Nu är jag hemma. Sprang förbi och köpte ägg på rea på vägen hem. Killen i busskuren tittade lite konstigt på mig, där jag kom med en stor äggkartong under armen. Men jag Ska ha dem! Eller så vågade han bara inte flirta med en sån enastående bakerska som jag... ;-P
Nej, nu börjar jag spåra ur - fast jag är väldigt glad.
= bra att jag håller fast vid dagens positiva delar

Må bra-musik: Liquido - Narcotic